Dietist EI var betydligt bättre att ha att göra med än Dietisten från Helvetet, men jag antar att de flesta dietister är det. Vi pratade fram och tillbaka i 45 minuter och jag summerar i punkter.
*Att äta så att man mår så bra som möjligt – och då menar jag inte att viktminskning är samma sak – är komplext. Det finns inte en enda metod (mer än energi in och energi ut) som fungerar lika för alla.
*Klimakteriet och hypotyreosen försvårar och det är fakta och inte ursäkter eller bortförklaringar.
*Evolutionen har sett till att kvinnans kropp behåller fett på ett annat sätt än mannens (det finns många förklaringar till det) och det är därför det kan vara svårare för kvinnor att gå ned i vikt. Trots att vi skriver anno 2015 har det inte hänt mycket på den fronten.
*Hon kommer att titta igenom min matdagbok och räkna (kalorier) för att se vad vi kan göra, men eftersom det är semestertider kommer jag inte att träffa henne igen förrän i mitten av augusti.
*Timmarna mellan middagen och sänggåendet är, i mitt fall, så många som 6 och då är det inte det minsta konstigt om jag hinner bli hungrig, inte bara sugen utan hungrig. Kokt ägg, keso eller naturell kvarg kan dämpa hungern och hindra mig från det farliga kvällstugget. Det finns, med andra ord, alternativ till att sätta sig över hungern.
Den övergripande känslan efteråt är: jaha? Varken bu eller bä.
Det regnade när jag gick dit och det regnade mer när jag gick hem. Mina MBT är inte vättentäta (upptäckte jag i måndax när det oxå regnade), så jag tog de där otäcka Reebok-skorna och jag hade föredragit att bli blöt. De är så obekväma att gå i, hårda och stötiga och jag fick ont i fötterna och i vristen och i knäna. Det känns som om jag fick smörja in hela högerbenet med Voltaren-salva. Förbannadejävlaskitskor!!!
