Månad: juni 2015

Doggo och Cleo

”I väntan på Doggo” av Mark B Mills med Mattias Linderoth som uppläsare. Det ges ut många böcker med husdjur som huvudpersoner eller katalysatorer. De flesta är verklighetsbaserade och alla är inte bra. Usch, nej! ”Doggo” är inte verklighetsbaserad, men den är bra, riktigt bra! Mysig, mänsklig, animalisk och rolig. Doggo är ingen stilig hund. Han är inte ens söt. Fulsöt. Så ful att han är söt. With a face only a mother can love. Beskrivningen av hans utseende ger mig ingen egentlig bild, kombinationen är märklig och det beror nog på att han är påhittad, men vad har väl utseendet för betydelse? Doggo blir kvar hos Dan när hans sambo lämnar honom för en annan och lite i taget vänjer de sig vid varandra och börjar tycka om varandra. Doggo har ett förflutet som inte handlar om att han hamnade på ett hundstall från att ha varit gatuhund. Mattias Linderoth är bra. Han blir bättre och bättre ju fler böcker han läser in och jag tycker om hans snälla röst.

”Katten Cleo – hur en kaxig katt hjälpte en familj att läka” av Helen Brown med Madeleine Bockarovski som uppläsare. En verklighetsbaserad djurbok som inte var så bra. Jag erkänner att jag inte lyssnade färdigt och det finns 2 anledningar: katten Cleo halkade ur fokus (det är fyrbeningarna jag är intresserad av!) och uppläsaren var dålig på gränsen till usel. Titeln är pretentiös. Visserligen är Cleo kaxig, men det vete 17 om hon hjälpte familjen att läka. Jag är ingen anhängare av långdragna, detaljrika beskrivningar av sorgeprocesser, men familjens sorg når mig inte och känns inte alls så katastrofal som den måste ha varit och läkemiraklet uteblir. Som uppläsare behöver MB lära sig att pausera, att betona, att sänka tempot. Hon har bara läst in denna bok, men jag kommer att undvika henne fortsättningsvis.

Stavgång och ökad dos

Det var tvärmulet och 16 grader när jag var ute med stavarna och det var mer perfekt (jag vet att det inte går att komparera perfekt) väder än i söndags för jag slapp ryggsäcken med vattenflaskan. Samma runda, men 5 minuter snabbare – 70 minuter. Det var skönt och jag hade ett jämnt och bra tempo även i backarna. Stavarna har den fördelen att jag kan staka uppför backarna och det ger en helt annan ork. När jag kom hem satt jag på balkongen och svalnade i en halv timme med fötterna i högläge. Sämre kan man ha det!

Vinterbleka fötter som kommer att förbli bleka, men jag tänker piffa upp tånaglarna med nagellack som ironiskt nog heter "Winterred".
Vinterbleka fötter som kommer att förbli bleka, men jag tänker piffa upp tånaglarna med nagellack som ironiskt nog heter ”Winterred”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stavandet gjorde mig trött och jag somnade sittande i soffhörnet som så ofta förr. Jag väcktes av att mobilen ringde och det var läkare OB med anledning av provsvaren. Beskedet var det vanliga: alla prover såg bra ut. TSH-värdet var lite förhöjt och jag ska prova att öka dosen till 1,5 tablett Levaxin à 75 mikrogram 4 dagar i veckan mot nuvarande 2 dagar i veckan. Förhoppningsvis får det bukt med tröttheten. Just nu mår jag bra och känner mig nöjd med att börja där. I väntan på en tid hos dietisten skriver jag mat- och träningsdagbok.

Den sista etappen av dagens stavgång. Jag hade precis passerat en busshållplats där en äldre herre väntade på bussen när jag fick syn på henne ett par hundra meter längre fram. En person som promenerade raskt, med högre tempo än jag. Samma sida av vägen, samma trottoar. Jag styrde in mig på ytterkanten i syfte att slippa krocka. Hon fortsatte rakt fram i samma tempo och jag såg att hon var fokuserad på sin mobil. Vi närmade oss varandra. Jag höll mig på kanten. Hon gick i mitten av trottoaren med näsan i mobilen. Inte en enda gång hade hon höjt blicken. (Om det var så att hon sms:ade i det tempot blir jag faktiskt impad.) När det var ca 5 meter mellan oss vinglade hon till och kom över på min halva av trottoaren. Samtidigt hörde jag bussen komma bakifrån på min vänstra sida. Jag kunde ha hojtat till för att få hennes uppmärksamhet, men i stället valde jag att vifta till med högra staven eftersom hennes blick ändå var riktad nedåt. Hon reagerade med ett glatt: ”Oj!” och steppade åt sidan. ”Oj på dig själv”, tänkte jag och blängde på henne. Bussen passerade. Om jag hade varit en elak människa ute efter att jävlas hade jag stannat och hållit ut staven och hoppats att hon snubblade över den och stukade foten och handen och fick ett gigantiskt blåmärke på låret och att det skulle dröja minst 2 år innan hon kunde gå och samtidigt sms:a igen, men jag tror på karma och vill inte drabbas av värre jävelskap i livet än hittills.

 

Köket del 1

För 6 år sedan fixade vi till vardagsrummet. Förra året var det sovrummets tur. I år har vi bestämt att fräscha upp köket som vi inte har gjort någonting med sedan vi målade väggarna för 16 år sedan när vi flyttade in. Bänkarna kommer att få nya skivor av ek, skåpluckorna kommer att få nya handtag av ek, taket och ”småväggar” kommer att målas medan 2 ”storväggar” blir tapetserade i något grönt. Golvet kommer inte att bytas, men en ny matta, ny gardinkappa och en fönsterlampa blir det. Kylen och frysen ska bytas ut förutsatt att de vi hittat med de rätta måtten uppfyller de andra kraven. Jag hoppas det för annars måste jag städa ur kylen … Ett nytt vitrinskåp i ek oxå. Idag hämtade vi bänkskivorna från Hornbach och vi har samlat på oss takfärg, skruv och småplock. Jag kommer att göra som tidigare med före-, under tiden-, och efterbilder.

När Elins kusin var liten och snickrade och pysslade och någon frågade vad han höll på med svarade han: ”Jag reeeenoveeerar!”.

Stopp!

20 över 9 var det 20 grader. Makalöst klarblå, molnfri himmel. Det var väldigt varmt i solen (men inte outhärdligt) och härligt svalt skuggan (inte bara mindre varmt). Perfekt! Varmare än så här vill jag inte ha det, så jag säger stopp för jag vill inte ha den där extremvärmen med uppåt 30 grader som meteorologerna hotar med. Stopp! Det blev en promenad på 75 minuter. Det var så skönt och det kändes väldigt bra när jag kunde förlänga den i stället för att korta av den – jag återfick mitt hopp om träningsframtiden! Den stukade foten känns av, så i morgon blir det vila. Finns det någon annan sko än MBT som kan ge träningsvärk i magmusklerna? Aj lajk it!

 

 

 

 

 

 

 

Blodsugning

2 promenader på vardera 25 minuter, tur och retur vårdcentralen där jag lämnade nya prover. Det finns en sköterska som tar prover som har arbetat där i några år nu, som är jättegullig och ett blodsugarproffs. Det känns knappt när hon sticker och jag får aldrig blåmärken. Jag sa det till henne idag, men hon protesterade och varnade mig för att ta i för mycket, men jag har inte mer än en blåröd prick i armvecket. I vanliga fall får jag enorma blåmärken sk. sjukhusrosor som kan ta upp till 2 veckor att blekna bort. Om jag hade varit smart hade jag tagit reda på hennes namn för att kunna be om att hon tar proverna nästa gång.

Hår & te

Det var dax att klippa håret igen. Från det att jag lämnar Rosie börjar håret växa yttepytte hela tiden. Jag klipper mig med 8 veckors mellanrum och de 5 första veckorna märks inte växandet så mycket, men sedan blir det psykologiskt. Under vecka 6 sneglar jag mot almanackan och undrar om det inte är dax att åka till Rosie igen för då närmar sig håret mössliknande stadiet. Bobby Ewing-varning utfärdas! När jag har registrerat vilket datum jag ska klippa mig, så slutspurtar håret och växer till outhärdliga längder över en natt och efter det är datumet som en fyrbåk i natten; det är den jag fokuserar på för att överleva. Enligt Rosie är jag inte ensam om att ha hår som verkar växa ut över en natt … Nu är det borttaget igen och jag kan se fram emot i alla fall 5 veckors hårlugn och ro.

En annan sak som jag brukar göra med 8 veckors mellanrum är att fylla på teförrådet. Den här gången lade jag till svart vinbärste och utökade teburkssamlingen med 2 nya burkar. Nu har jag 8 sorter som jag kombinerar i olika varianter allt efter vad jag är sugen på. Twinings Earl Grey, Lady Grey med lite mer citron än vanligt EG, French Earl Grey som innehåller mango, Earl Grey blå blomma, Havanna som är ett rooiboste med smak av bl.a. rom, Änglamarks Ceylonte, jordgubbste och svart vinbär. Jag har varit lite av en tefegis och tyckt att det är himla jobbigt att bli besviken när jag har gjort en kanna med en ny smak som doftade väldigt gott i butiken, men som inte smakar lika bra. Sedan fick jag den briljanta idén att blanda olika sorter, kombinera fram smaker och nu har jag förvandlats från tefegis till tepionjär!

Stockholm förfulas lite i taget. Det verkar vara mode att bygga med glas och metall. Hårt, kallt, färglöst och fantasilöst. Det här bygget finns vid Klarabergsgatan och kommer att få en ny t-baneuppgång.
Stockholm förfulas lite i taget. Det verkar vara mode att bygga med glas och metall. Hårt, kallt, färglöst och fantasilöst. Det här bygget finns vid Klarabergsgatan och kommer att få en ny t-baneuppgång.

En form av terror

Jag svarar inte i telefon när jag inte känner igen numret, så vida jag inte väntar ett samtal från t.ex. vårdcentralen som envisas med hemligt nummer. Jag har fått för vana att kolla numret på Hitta.se eller Eniro. Fördelen med Hitta.se är att man kan informera varandra om vilket företag som döljer sig bakom numret. Telefonterrorn som telemarketingföretag utövar går i vågor. Just nu ringer de som idioter och efter att jag har kollat upp dem spärrar jag numret i själva mobilen. När ett spärrat nummer försöker ringa märker jag inte av det mer än i form av en avisering från Hitta.se. Jag har inte den rätta orken att argumentera med en försäljare och jag får inte ut någonting av att skälla ut människan för att hon/han bara gör sitt arbete. För en dryg månad sedan Nixade jag mobilen, hemtelefonen är Nixad för länge sedan. Tyvärr, verkar det ha noll effekt eftersom de ringer som aldrig förr och det är tur i oturen att tjänsten inte kostar någonting. Det finns ett företag som kan ringa upp till ett par gånger om dagen och det luriga är att de ringer från olika nummer varje gång, men när jag inte känner igen det, så svarar jag inte. Jag nämner inte företaget vid namn eftersom jag inte vill ge dem gratis PR. Jag surfade in på NIX:s sida och efter att ha konstaterat att listan med undantag inte gäller mig, så skickade in en anmälan till DM (Etiska nämnden för direkt marknadsföring). Det är inte svårt och det gäller bara att det inte rör sig om händelser längre tillbaka än 6 månader. Jag har gjort det jag kan och jag tänker fortsätta så länge det inte krävs större insatser än det här.

Läkarbesök

AT-läkare OB. AT-läkare är synonymt med att han inte blir kvar på vårdcentralen permanent. Jag lade korten på bordet genom att fråga hur lång tid jag hade på mig, 20 eller 40 minuter? Han hade ingen patient efter mig, så det var fritt fram. Jag fortsatte att lägga kort på bordet genom att förklara att jag var medveten om att han var AT och att jag står på väntelistan för att bli kallad i september till en permanent läkare, men att jag inte klarar av att vänta tills dess utan vill ha ”starthjälp”. ”En medicinsk utredning. Jag vill veta vad som är fel för något är fel och jag vill ha en undersökning från topp till tå, inifrån och ut. Jag orkar inte må så här längre!” OB var en bra lyssnare med tålamod och utan behov av att avbryta. Jag blev inte avfärdad. Han lyssnade på lungor och hjärta, kände på sköldkörteln, klämde på magen och benen för att konstatera att det inte var någon vätskesamling i de senare. Jag ska börja med att lämna nya, utökade prover och jag ska träffa en dietist. Han fick veta om Dietisten EB som det skar sig med fullständigt och som fortfarande får allt att knyta sig när jag minns besöket och kunde meddela att hon är pensionerad. Han hade full förståelse för min tvekan att träffa en ny dietist och att han naturligtvis inte kan tvinga mig, men jag sa att jag vill ge det en chans som ett steg i felsökningen. En eventuell lungröntgen med anledning av de segdragna perioderna med hosta. Remiss till en endokrinolog för att diskutera behandling med T3 (Liothyronin). Det får duga som en början.

Jag ska, på eget initiativ, sätta ihop en tabell, en matdagbok som jag tänker ta med mig till dietisten.

 

Kolmården del 3

Ofokuserade blandade tankar om Kolmården.

Med tanke på den rika vätan i midsommarhelgen kände jag förtröstan över att så många svenskar och en hel del turister tog sig till Kolmården i vettiga kläder dvs. bra skor och färgglada regnjackor och med ett och annat paraply. De valde att vara ute i stället för att sitta inne och gnälla över vädret. Gårdagens väder bestod av lite stänk vid 2 tillfällen och en rejäl åskskur vid halv 16.

När vi stod i kön till Safari-linbanan såg jag inte en enda mobil. Man pratade med varandra och smååt godis och kakor och höll koll på klättriga småbarn. Det finns hopp!

Delfintränaren och falkeneraren – människor som har djurets förtroende. Att få ett djurs förtroende utan att kunna kommunicera med ord är som att få högsta pris, den störtsta bucklan, den glansigaste guldmedaljen. När ett djur visar att det litar på dig och söker sig till dig så är det 100% fritt från baktankar och tjänster & gentjänster. När Selma tycker att vi har gosat färdigt, så går hon och pysslar med annat ett tag, men jag sitter kvar och hon kommer tillbaka. Gorillorna är inte tränade till att stila framför våra kameror och jag tyckte om de 2 som satt med ryggarna mot oss medan vi var där. Respekt!

Självrespekt. Hur kan någon med den minsta uns självrespekt plocka fram en selfie-pinne, placera mobilen och sedan arrangera familjen för en selfie?