”Systerland” av Curtis Sittenfeld. Jag skulle inte läsa 454 sidor om boken inte var bra och den här var väl hyfsad, men jag håller inte med om den är ”ett psykologiskt mästerverk” och twisten i slutet var inte fantastisk utan mer ett antiklimax. Jag hade svårt att känna någon större sympati för den ängsliga Kate förmodligen för att jag inte har något som helst tålamod med ängsliga personer i verkliga livet. Jag tyckte betydligt bättre om systern Vi och hennes mer avslappnade inställning till synskheten. Varför tycker Kate att deras sjätte sinne är något att skämmas för så till den grad att hon enligt baksidestexten har det som ”en väl förborgad hemlighet”? CS är en bra berättare, det håller jag med om, men hon är kanske för amerikansk för att hon ska nå hela vägen fram till mig. Språket är bra och likaså översättningen även om de meningar som började med ”Vi” och syftade på systern gjorde att jag fick läsa om dem.
För många år sedan läste jag ”I en klass för sig” och har för mig att jag tyckte att den var bra, men jag minns noll och intet av den. För 2 år sedan läste jag ”Presidentens hustru” som jag inte gillade för 5 öre. Jag kommer nog inte att läsa fler böcker av henne. Möjligen lyssna på för om de inte är bra känns det inte lika slösigt som när jag har lagt ut pengar på en fysisk bok.
