Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
I morgon kommer jag att kasta mig över en ny blogg-utmaning som jag hittade hos Sofy. Jag fick tipset hos Camilla. Varje dag under juni månad är det tänkt att jag ska skriva ett inlägg som, på något vis, handlar om träning. Det finns en lista med ämnen dag för dag vilket underlättar mycket och eftersom den listan tar upp mer än bara själva träningspasset som sådant känner jag att jag kommer att fixa det. Under 8 dagar kommer jag att vara med i 2 blogg-utmaningar. Najs!
”Öppnas i händelse av min död” av Liane Moriarty med Kerstin Andersson som uppläsare. En bra bok där inte mycket var givet och det uppskattar jag för jag känner att jag börjar bli blasé. Tyvärr. Ett relationsdrama när det är som bäst utan att det blir sockersött eller melodramatiskt och dessutom smårolig. LM vävde ihop det väldigt snyggt genom att nämna detaljer och små händelser och reaktioner som sedan dyker upp igen i samband med förklaringar under berättelsens gång – det beundrar jag för det kan inte vara det lättaste att snickra ihop! ”Aaaah, sssnyyyggt…!”, var en vanlig reaktion för mig. Jag känner igen mig i den hypereffektiva Cecilia Fitzpatrick i det att hennes organisation hänger på rutiner och när rutinerna rubbas det minsta är det nära att allt krackelerar. Dock har jag inte samma tvångsmässiga läggning. Översättningen känns riktig och för en gångs skull tycker jag att den svenska titeln är mer lockande än originalet, ”The husband’s secret”. Om de hade översatt den ordagrant med ”Makens hemlighet” hade jag troligen inte ägnat den något som helst intresse.
”Än skyddar natten” av Anna Lihammer med Kerstin Andersson som uppläsare. I januari lyssnade jag på ”Medan mörkret faller” och jag tyckte om den och undrade faktiskt om det inte skulle komma en fortsättning och det har det gjort nu. Den här gången visste jag om det lägre tempot och tidsandan och behövde inte samma omställning. Jag tycker att AL har fångat miljöerna bra och det märks i allt att den inte utspelar sig på 2000-talet; dialogen, modet, tekniken och könsrollerna. Nazismens uppgång är tongivande även i den här boken och jag får en återkommande tanke: ”Varför är det ingen som tar det som händer idag, 2015, på allvar?! Har vi inte lärt oss någonting av historien?!”. Jag skrev det om den förra boken och jag skriver det igen: det är så skönt med den här sortens kriminalromaner där tempot är lägre, tekniken obefintlig, könsorden och svordomarna närapå obefintliga. Båda böckerna har en uppgörelse i slutet, men jämfört med de i t.ex. Keplers böcker eller Butler & Öhrlunds är de mycket mänskliga och trovärdiga. Det är ingen som byter magasin i vapnet med ena handen medan de ropar på förstärkning i mobilen och kommandorullar längs marken samtidigt som det brinner och exploderar så det står härliga till och det behövs som motvikt.
Kerstin Andersson gillar jag oftast. Hon har en behaglig röst, smågullig och ett sätt att läsa som får mig att tänka på svenska filmer från 40-talet.
Idag fick jag den här bilden från Elin som var på Kolmården. En riktig nalle!
Vilken trevlig tvätt-dag! Bara 6 små tvättar och endast 1 av dem behövde den tidskrävande tumlingen. Så ofta det är möjligt kör jag snabb-programmet och jag startade faktiskt den sista maskinen redan vid lunch. Najs! Jag har tagit hand om mina orkidéer oxå. Förra veckan upptäckte jag att jag hade lyckats bryta av en ny stängel i mina försök att hålla den upprätt och på rätt kurs. Förtvivlan! Den hade inte gått av helt, så jag lät den vara och den verkar faktiskt inte visa tecken på att vissna och de små blomknopparna hänger kvar. Tänk om den kan hela sig själv?
Efter lunch tränade jag med gummibanden och det var skönt och det gick bra och det finns ork att ta av. Det känns som om jag aldrig kommer att nå fullt program bara för att det har blivit så oregelbundet, men jag föredrar ändå det här för träningsvärken kan bli rent förlamande annars och inte ens jag gillar det.
Försommaren och hösten är mina favoritårstider. Det är så fint ute nu trots att pollen härjar. Just idag är det bara 10 grader, det blåser och regnet öser ned. Hela min kropp uppskattar vädret! Syrerikt, pollenhalterna sjunker, behagligt ljus och så alla gröna nyanser!
Vad har jag haft för mig idag i min ljuvliga ensamhet? Jo, jag har än en gång hämtat paket. Gör människan inte annat? Är hon shoppingberoende? Svaren är ja respektive nej. Det går i skov och om det inte vore för att vår brevbärare är så inkonsekvent när det gäller vad som går ned i vår brevlåda och inte hade jag haft 2 paket färre att hämta idag. Så det så! Det blev en sammanlagd promenad på 60 minuter och jag hade riktigt bra tempo på raksträckorna! Ett av paketen innehöll min regnjacka av märket Àhkka. Det är samma suveräna märke som jag har på min älskade vinterjacka. Jag har letat länge efter en snygg regnjacka som inte är av galon eller tät som en plastpåse och det har inte varit lätt för det finns bara tråksvarta av sämre kvalitet i den storlek jag behöver. Eftersom jag ändå är så stor och därmed synlig kan jag lika gärna pigga upp mig själv med färg. Jag är inte en färgfegis!
Jag lyckades göra ett chips & godisuppehåll som höll över 3 helger. I förrgår åt jag chips & dip och det var såååå gott! Igår åt jag ostbågar och det var inte gott. Varför är ostbågarna i den mindre, långsmala påsen alltid godare än de i den stora påsen? Idag var jag på Konsum och funderade på att upprepa chips & dip-festen, men jag var inte sugen. När jag tänkte och kände efter kändes de senaste veckorna med frukt, mörk choklad och nötter väldigt bra. Magen tyckte om det och smaklökarna tyckte om att inte bombas med socker eller fett. Nu tänker jag hänga kvar i den känslan och om suget uppstår kommer jag att kunna falla för det utan dåligt samvete.
När jag tog plats i soffan för att äta min lunch i sällskap med familjen Borgia inföll ett lugn. En känsla av välbehag och tillfredsställelse. Jag hade lyckats stiga upp klockan 8 som planerat och promenerat i 1 timme. Nu har jag äntligen en regnjacka och kan ge mig ut utan paraply. Jag hade duschat och tagit på mig en av de nya tunikorna som kommer att bli min absoluta favorit. Genom glipan i fönstret hördes rasslet från löven när vinden drog fram. Jag var äntligen helt ensam hemma. Lunchen åts när lunchen skulle ätas. ”The Borgias” är en höjdarserie. Jag kände ingen panik över att inte ha något onyttigt att tugga på ikväll eftersom suget inte fanns. Dagens middag var spikad: laxmackor. Elin mms:ade bilder på Kolmårdens olika djur (hon och Robin är där idag). Frid, välsignade frid.
chips inte gott
välbefinnande
elins mms
Försovningskaos. Jag avskyr att försova mig! Hela dagen blir sned och själen hinner aldrig ikapp. Pär är på den årliga trippen till Gotska sandön, så det var jag som fick ge marsvinen frukost och när jag hade gjort det gick jag och lade mig igen. Det tog upp emot 1 timme innan jag somnade och jag sov inte särskilt gott och det var svååååårt att vakna. Elin har varit hemma och jobbat med sin B-uppsats och hade riktigt bra flyt vilket gjorde att hon inte tänkte på att jag inte var uppe och hoppade. När hon sedan väckte mig var jag säker på att klockan var runt 11, men när jag fick veta att den var halv 14 blev jag chockad. Fan-jag-har-försovit-mig-chockad trots att jag egentligen inte hade någon tid att passa, men det är mina rutiner som får mig att fungera och när klockan har blivit halv 14 brukar jag vanligtvis vara halvvägs genom lunchen. Jag tvingade mig själv att sitta kvar på sängkanten en stund och hitta andningen, inse att det inte var någon riktig fara på taket och hindra mig själv för att fara runt som ett skållat troll i syfte att klara av allt jag tyckte att jag borde ha hunnit med vid det klockslaget. En. Sak. I. Taget. Uppfräschning. Lite lunch i sällskap av Elin och 3 avsnitt av ”Vänner” (balsam för själen). Burstädning. Källsorteringssoporna. Diska. Sätta på ugnen för att värma middaxpajen. När alla sysslor hade betats av var klockan nästan 17 och faran på taket var inte längre någon fara på taket. Jag har ändå blivit bättre på att hantera det oplanerade och det hjälpte att sitta på sängen och fokusera, att inte förhasta mig. För några år sedan hade hela dan varit förstörd lixom mitt humör.
Pollen-eländet är igång på riktigt nu. När jag vaknade där vid halv 14 var ögonen röda och litet ihopklibbade. Blä!
Herre jösses vilka knäppa drömmar jag hade! En lång, sammanhängande, rörig, känslomässig, skitjobbig maratondröm. En kort sekvens av den handlade om en kort, kinesisk kvinna som försökte prata med mig. Jag tolkade försöken som att hon ville öppna fönstret i köket. Det var ingen bra idé och i stället visade jag henne balkongen där hon gick ut och ställde sig vid räcket. Från balkongen, som låg på bottenvåningen, kunde man se ut över en istäckt sjö där 2 älgar lattjade och slängde med sina långa ben. Helt plötsligt hade en av älgarna rusat fram till balkongen, sugit tag i den korta, kinesiska kvinnan och sedan dragit ned henne genom ett hål i isen. Både i drömmen och när jag vaknade var det en känsla som dominerade:
Idag såg jag ”Fångade av scientologin” på svt.play (den är tillgänglig i nästan 2 månader till) och jag har en fråga: hur 17 kan de kalla sig för scientologi-kyrkan? Är jag naiv och okunnig som kopplar ihop kyrka med religion och en gudstro? Scientologi har ingenting med religion att göra. Inte religion som jag känner den. Anhängarna kan uppleva den som en religion, men de bör nog se sig som sci-fi-anhängare i stället med tanke på det som L R Hubbard baserade hela idén på. När ingen längre ville köpa hans bok om dianetik och han blev utan pengar, så bytte han bara namn på eländet och skaffade sig anhängare som betalade för sig. Enligt honom strävar scientologerna mot ett samhälle utan bl.a. sinnessjukdom. Jojo. Sten och glashus, ni vet. John Travolta och Tom Cruise är väl de mest kända anhängarna och i fortsättningen kommer jag inte att se fler filmer där någon av dem är med. Av princip. En liten princip, men alla principer är viktiga.
Paket- och medicinhämtarpromenad med stavar, sammanlagt 55 minuter. Överlag väldigt skönt, men oxå jävligt tungt. Jag pausade flera gånger. När jag kom hem kände jag mig stel i skulderpartiet och nacken med en huvudvärk i antågande. Åtgärder vidtogs: 3 glas vatten, uppmjukande rörelser och stretching och sedan 20 minuter med massagekudden. Stelheten minskade, men 2 timmar efter hemkomsten tog jag ändå Ipren mot huvudvärken och den har väl inte hjälpt så värst mycket.
Tunikor is da shit! I flera år har långärmade t-shirts varit mitt favoritplagg, men jag har blivit besviken på de jag har köpt så många gånger i rad att jag har gett upp. Nu har jag hittat ersättaren: tunikan. En tunika sitter inte åt och döljer förtjänstfullt min minst smickrande kroppsdel – magen (det där underbara anlaget för bukfetma som jag fått från pappa…) och när jag hittar något som jag är maxat nöjd med brukar jag bunkra upp. Paketet jag hämtade idag innehöll inte mindre än 5 tunikor från Cellbes och tillsammans med 2 som jag beställde för ett par månader sedan och som inte hänger i garderoben någon längre stund mellan användningarna, har jag 7 stycken. Jag har bunkrat upp och klarar jag mig ett tag!
”Systerland” av Curtis Sittenfeld. Jag skulle inte läsa 454 sidor om boken inte var bra och den här var väl hyfsad, men jag håller inte med om den är ”ett psykologiskt mästerverk” och twisten i slutet var inte fantastisk utan mer ett antiklimax. Jag hade svårt att känna någon större sympati för den ängsliga Kate förmodligen för att jag inte har något som helst tålamod med ängsliga personer i verkliga livet. Jag tyckte betydligt bättre om systern Vi och hennes mer avslappnade inställning till synskheten. Varför tycker Kate att deras sjätte sinne är något att skämmas för så till den grad att hon enligt baksidestexten har det som ”en väl förborgad hemlighet”? CS är en bra berättare, det håller jag med om, men hon är kanske för amerikansk för att hon ska nå hela vägen fram till mig. Språket är bra och likaså översättningen även om de meningar som började med ”Vi” och syftade på systern gjorde att jag fick läsa om dem.
För många år sedan läste jag ”I en klass för sig” och har för mig att jag tyckte att den var bra, men jag minns noll och intet av den. För 2 år sedan läste jag ”Presidentens hustru” som jag inte gillade för 5 öre. Jag kommer nog inte att läsa fler böcker av henne. Möjligen lyssna på för om de inte är bra känns det inte lika slösigt som när jag har lagt ut pengar på en fysisk bok.
Pakethämtarpromenad på sammanlagt 45 minuter. En bra mjukstart med stora chanser för överlevnad. Jag sov på soffan inatt enligt Pärs och mitt snarkarrangemang och det förhindrar att jag ligger och somnar om fram till klockan 11. Klockan var inte mer än 4 minuter över 9 när jag vaknade, så jag gav fyrbeningarna morgonhö, hällde i mig själv lite youghurt och gick. Det var skönt även om varje uppförsbacke gränsade till tortyr, men på de plana sträckorna fick jag upp farten ordentligt.
Jag beställer en vara för 289 kronor från en sida som har fraktfritt från 499 kronor med en fraktavgift på 49 kronor. ”Handla för ytterligare 210 kr så slipper du fraktavgiften!” Jag har aldrig varit bra på matte och mitt ekonomiska sinne kan ibland ifrågsättas, men till och med jag begriper att det argumentet är ren idioti. Om jag skulle att ha gått på det hade jag fått lägga ut ytterligare 161 kr. Det är faktiskt en förolämpning!
