”Hämnaren”av Butler & Öhrlund. 3 steg mot usel. Steg 1: ”Uppgörelsen” var hyfsad, men Christopher Silfverbielke började bli tjatig. Trots det kändes det bra när slutet avslöjade att han skulle komma tillbaka. Steg 2: ”Erövraren” fick jag aldrig grepp om. Vad var CS ute efter när han gick med i Kristdemokratiska partiet (när han så uppenbart hör hemma hos Sverigedemokraterna)? Visste författarparet vad de ville åstadkomma? Icke desto mindre väntade jag otåligt på att Stefan Sauk skulle läsa in ”Hämnaren”. Steg 3: jag lyssnade på 4 timmar av 10. Här korsades en gräns för vad jag stod ut med. CS känns så tjatig och förutsägbar att han är en parodi på sig själv. Jag vet hur han ser på sex, jag vet vad han menar med ”uniform”, jag vet vad han anser om politiker, jag vet att det är olycksbådande när han är på bra humör och jag veeeeet vad han anser om invandrare. Blah, blah, blah, för att citera honom själv. De 4 timmar jag lyssnade på var som en dålig porrfilm med en andefattig intrig som skulle hålla ihop de äckliga sexscenerna. Nu har Butler & Öhrlund 2 alternativ som jag ser det: låt CS möta en nemesis som tar andan ur honom – bildligt och bokstavligt – eller låt honom…..bara dö av obehandlad syfilis eller dålig kokain eller vad som helst. Jag lämnar honom här. Det är inte skojsigt längre.
Intelligenstest. Min inställning till att testa sin intelligens varierar stort. När jag har en dålig dag och inte ens klarar av att ta till mig anvisningarna för hur mikromaten ska värmas, så har jag inget till övers för den sortens test utan anser att det finns så många olika sorters intelligens som inte prövas i såna tester. Sedan finns det dagar när hjärnan sprakar av aktivitet och jag skriver det ena übersmarta blogginlägget efter det andra och påpekar självklarheter för Pär som får honom att utbrista ”Värst vad du var smart idag då!”. Såna dagar ser jag IQ-test som en fisig utmaning och googlar efter medlemsansökan till Mensa. Sent igår kväll var jag inne på FB och hittade ett test där jag kunde få veta vad folk säger bakom min rygg. Folk kallar mig tydligen för en ”brainiac” som älskar svåra problem och motgångar. Jag kände igen mig i att jag uppskattar en och annan tankenöt, men inte tusan tar jag mig an utmaningar med glada tillrop eller studsar tillbaka från motgångar som en gummigumma, men ok då, om det är vad andra anser om mig… Via det här testet kom jag in på ett IQ-test och med ett strålande testresultat i bagaget kände jag att min intelligens var på topp, så nu jäklar! Det var inget varierat IQ-test utan bestod bara av olika mönster där jag skulle räkna ut vilken bild som passade ihop med de övriga 5. 30 stycken mönsterfrågor. Till slut simmade linjerna och prickarna hoppade framför ögonen på mig och jag bara klickade på den som verkade rimlig. Resultatet blev 119 och det innebär att jag är betydligt smartare än den medelbegåvade Svensson jag trodde att jag var. Ålrajt! Jag som bara gått ut gymnasiet med ett betyg som innehöll hela skalan 1-5 (bara det är en bedrift). Vilket resultat skulle jag få om jag var pigg och utvilad? Det kanske inte ens är mätbart! Det här måste sparas. Ramas in i en dyrbar silverram och sedan hängas upp där ALLA kan se det. Jag klickade på en ruta för att ladda ned det och skriva ut det. ”Skriv följande kod och sms:a till 72401”. Klart! Efter 1 sekund kom svaret: ”Din kod: 6WDE1C. Du har kopt iq-test. Kundtjänst: 46850522225 iq-tester.se. Pris 50.0 kr.” Whaaat? Vadå köpt? Jag ville bara skriva ut beviset på hur smart jag är. Sedan kom ett sms från Tele2 som jag upplevde som hotfullt där jag satt ensam i en mörk lägenhet med Pär snarkande i sovrummet och endast 4 marsvin och 1 kanin som beskydd. Det stod bl.a. ”Om du gör fler sms-betalningar innebär det att du blir kund hos WyWallet och godkänner villkoren.” Da-da-da-daaaa! WyWallet. Jag som gjort mitt bästa för att inte hamna i de klorna! Äh, strunt i det! Klockan var efter midnatt och jag var riktigt trött, så jag gick och lade mig och tänkte inte mer på det förrän i morse. Jag kände mig dumlurad. Nanananaaa, det där var motsatsen till intelligent, bäjbi! Den känslan förstärktes när det inte gick att komma in på web-sidan. Jag försökte flera gånger och skrev in och skrev om web-adressen, men icke. Trots att adressen stämde med den på det utskrivna certifikatet fanns inte sidan. Jaha. Ok. Min IQ är nog närmare 19 än 119, men det räcker väl för att jag ska lära mig av mina misstag och inte göra om dem, eller hur, Ewa?
Några minuter senare har jag provat web-adressen igen och nu dök sidan upp. IQ-tester.se. Där står att läsa att testet jag gjorde handlar om den medfödda intelligensen. Det finns ett för den numeriska intelligensen, men det går jag inte ens i närheten av för jag och siffror går ihop lika bra som Putin och homosexuella. Där står oxå att läsa att det kostar pengar. Till mitt försvar framgick inte det lika tydligt när jag klickade mig fram via det andra ”brainiac”-testet. Och så var klockan mycket och jag var jättejättetrött.
Men jag studsar ju tillbaka från motgångar som en gummigumma, så gjort är gjort och min IQ är 119 och jag är smartare än de flesta Svenssons. Sug på den!
Längst ned står det: ”Resultaten av IQ-testet är endast avsett att ge en antydan. Det kan skilja sig åt från andra IQ-test.”
