Dag: 8 april 2015

#Blogg 100 del 49

Mental trötthet. Jag får värja mig oftare och längre perioder. Min försvarsmur känns tunn som papper. Jag backar, drar mig undan mer och mer och jag undrar om jag till slut har backat så långt det är möjligt. Det är länge sedan jag slutade följa med i nyhetsflödet i ren självbevarelsedrift, men nu funderar jag på att logga ut från FB permanent. Folk är så gapiga, hejiga och engagerade att hälften skulle räcka och bli över. Politiska ställningstaganden, namninsamlingar, jippon, uppmuntrande tillrop, ”styrkekramar” högt och lågt, hålla utkik efter spammare & nättroll, anmäl!, agera!, ta ställning!, ha en åsikt för bövelen! och gilla, gilla, GILLA!!! När jag mår så här är jag inne i en självisk bubbla där jag har ett enormt behov av bekräftelse och uppmuntran medan jag inte har någonting att ge tillbaka. Jag vill ha kommentarer på mina inlägg, men jag orkar inte uppmuntra någon annan. Jag behöver bekräftelse på mina författarövningar, men jag klarar inte av att läsa eller bekräfta någon annan. Dagarna när jag blir överväldigad kommer allt oftare. Jag orkar inte. Jag vet inte om jag vill orka. Jag tycker inte om den värld jag lever i. Det skulle inte vara fel med en terapeut… Kan en terapeut lära mig att inte vara så ömhudad?

Depression

#Blogg 100 del 48

Klockad på 55 minuter blankt, högervarv runt Flaten i brrra tempo (utom i uppförsbackarna för då drog hostan igång). Jag fixade snörningen, men fötterna domnade ändå lätt och jag tog ur hälsporrekuddarna för att skorna skulle sitta bättre runt hälen. Det hjälpte. Igår eftermiddag började jag inhalera Pulmicort igen mot hostan. Jag hade småpanik igår över att jag aldrig blir piggare, över att det ena träningspasset efter det andra har varit rena plågan och över att välbehaget och njutningen har uteblivit helt. Dagens promenad kändes bra, det var skönt och gav mig hoppet åter, men jag undrar ändå varför jag aldrig blir frisk… Nu är det april och jag blev lovad en träff med nya läkaren i slutet av april, men eftersom jag inte längre litar på vårdcentralen i Salem, så ringde jag och frågade om de syntes någonting om en kommande kallelse till besök. Sköterskan kunde se att en kallelse var planerad att skickas ut, men att läkaren är fullbokad, så det blir förmodligen inte förrän i maj. Det har egentligen ingen betydelse. Det som har betydelse är att sömntabletterna inte kommer att räcka till maj och att jag inte kan förnya det receptet över telefon… Naturligtvis vore det bättre om jag kunde sluta med Stilnoct, men det ska väl inte var av den anledningen?

Vi hade fint besök vid 9-tiden i morse: Kurre. Sedan de gallrade träd har hans besök minskat drastiskt i antal eftersom hans ”broar” har försvunnit.

Han e så fin! Jag stod i Elins rum och fotade med mobilen genom rutan. Han satt precis i ögonhöjd och svepte svansen fram och tillbaka.
Han e så fin! Jag stod i Elins rum och fotade med mobilen genom rutan. Han satt precis i ögonhöjd och svepte svansen fram och tillbaka.

 

 

 

 

 

 

 

Den här gåsen satt och honkade i sin ensamhet, men det kom ingen. Den verkade övergiven...
Den här gåsen satt och honkade i sin ensamhet, men det kom ingen. Den verkade övergiven…

 

 

 

 

 

 

 

SL. Det finns mycket att säga om SL, men under det senaste året har det inte varit mycket positivt. Inte nog med att den ena fantasifulla anledningen efter den andra försenar trafiken eller att bygget av Citybanan stänger ned hela skiten eller att rulltrapporna är avstängda, så har de mage att höja biljettpriserna och pricken över i är Access. Sedan biljettsystemet gjordes om har klagomålen blivit fler och Sofia Koch tillhör dem som orkade stå på sig. All heder åt henne! Numera åker jag så sällan med SL, inte ens en gång i månaden, att jag inte orkar lägga ned energi på att förstå reskassesystemet. När jag fyller på min reskassa fyller jag på med 100 kr och åker tills det tar slut. SL är ännu en anledning för mig att avskärma mig från den pestiga omvärlden.

blogg100-logotype-300x256