En upptäckt som gör mig exalterad, men som nog innebär vissa problem. Jag är sjukpensionär och hemma hela dagarna och jag har aldrig, aldrig någonsin, varit en morgonmänniska. Eftersom jag är mer död än levande före klockan 10 har jag varit som mest aktiv/produktiv på kvällen. Pär kryper till kojs tidigt och Elin är sällan hemma vilket gör att jag har möjlighet att sitta ostörd och skriva. Kruxet är att jag nyttjar sömntabletter som jag tar vid halv 22 för att komma i säng i vettig tid (hela jag mår skitdåligt de gånger jag vänt på dygnet) och det påverkar naturligtvis skrivandet. Nu har jag upptäckt att jag faktiskt får mer gjort på förmiddagarna! Whaaat?! När det är jag som måste ge marsvinen och Selma frukost är det (oftast) inga problem att komma ur sängen klockan 8 utan att sedan krypa tillbaka in under täcket eftersom jag passar på att promenera och det är alltså efter promenaden och före lunchen som jag skulle kunna utnyttja produktiviteten. Nu blir det genast stress & press! Meh! Jag måste upp klockan 8 för att utnyttja min mest produktiva tid på dygnet. Jag tänker prova! Jag tänker göra ett seriöst försök att få som vana att stiga upp klockan 8 och de dagar jag tränar på eftermiddagen får jag ju ännu mer tid att skriva. Ja, jävlar i min lilla låda – det låter fint som snus!