Oförändrat
Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
4 ljudböcker
Det är ett delikat problem, men likafullt ett problem: vilken bok ska jag lyssna på? Jag var urleds på bristen på variation när det gällde deckare. Jag kände mig kräkfärdig på alla mysromaner. Jag hittade inga bra historiska romaner eller biografier. Det delikata problemet handlade snarare om vilken genre jag skulle leta i. I min Bokhylla hos Storytel hade jag ”Ull” av Hugh Howey med Martin Wallström som uppläsare. Jag är inget stort fan av sci fi eller fantasy, men jag behövde omväxling. Det är en sk. dystopi (dyster utopi) och var inte så pjåkig och MW var behaglig att lyssna på, men jag lyssnade inte färdigt. Intresset lyckades inte hållas sig vid liv till slutet och det är ofta problemet med sci fi och fantasy.
”Ondvinter” av Anders Björkelid med Hamadi Khemiri som uppläsare. Den har fått väldigt bra kritik och spås få samma genomslagskraft som Harry Potter, men det är att ta i. De första 10 kapitlen var förvirrande eftersom jag fick uppfattningen om att det var en tredje person med som berättade om tvillingarna Sunia och Wulf. ”Jag” och ”de” blev aldrig ”vi”. Så blir Sunia och Wulf åtskilda och det förvirrande berättarperspektivet försvann och då förstod jag att det kanske var ett sätt att gestalta den speciella kontakt som de hade med varandra. Jag orkade inte lyssna färdigt. Uppläsaren, HK hade en bra röst, men han ö-ver-arti-ku-lera-de så det stod härliga till och det blev jobbigt efter ett tag.
”Magikerna” av Lev Grossman med Dag Andersson som uppläsare. Den lyssnade jag färdigt på. Den var ganska bra, ungefär som en vuxnare Harry Potter och DA tyckte jag om att lyssna på.
”Stad av skuggor” (Mortal instruments 1) av Cassandra Clare med Monika Wilkens som uppläsare. Jag såg filmen i somras och blev positivt överraskad och det är mest därför jag lyssnar på boken. Det är nog listigare att se filmen före boken för boken innehåller – helt naturligt – mycket mer. Egentligen är film ett futtigt media jämfört med böcker. MW är en helt ok uppläsare, men hon har en märklig rytm och betoning.
Solen värmer ordentligt…
… men så fort den går i moln behövs vinterjackan. 60 minuter stavgång. Flera irriterande småstopp för att rätta till ryggsäckens axelband och för att jag måste snyta mig och för att jag måste ta av handskarna eftersom det blev för varmt och för att stavens rem skavde på handen eftersom jag tog av handsken och för att pusta. Inget vidare flyt, men skönt ändå. Det är som jag sa till Elin att det bara är 1 gång av 100 som jag ångrar att jag tränade medan det är 98 gånger av 100 som jag ångrar att jag lät bli. Efter lunch blev jag trött och lutade mig litet lätt för att vila ögonen. När jag sedan tittade på klockan var den 10 över 16. 1,5 timmes ögonvila. Det är faktiskt lite lurigt att eftermiddagarna blir allt ljusare för eftersom det var lika ljust när jag stängde ögonen som när jag öppnade de igen kunde jag ju aldrig tro att 90 minuter hade passerat. Snarare 9.