Igår hällregnade det, ta mig tusan, från morgon till kväll! Idag brakar solen ned från en klarblå himmel. Skillnad är bara förnamnet… Jag vaknade kvart över 7 och då hade kroppen sovit färdigt trots att natten inte var en de bästa med störande hosta. IKEA skulle leverera några hyllplan och lampor någon gång mellan 9 och 15 och jag ville hinna ut innan. Klockan var bara 10 i 9 när jag stavade iväg. Fy för den lede! Tungt så in i…! Jag kortade av promenaden en hel del och det tog ändå 70 minuter för mig att vingla bort och hem igen. Det var i alla fall skönt att ha stavarna. När jag var 20 minuters väg hemifrån ringde IKEA och sa att de skulle komma om 30 minuter. Då och endast då fick jag upp farten och jag hade bara varit hemma i 5 minuter innan de kom. Häpp!
Ikväll klockan 20 börjar Författarkurs 3 med första chatten! Jäss!
12 pocketböcker. Nu klarar jag mig några månader till!
Beställningen som jag gjorde med hjälp av presentkortet från min okäre bror. Vetskapen om att jag har hyllan full av olästa böcker ger mig samma lugn som en välfylld kyl.
Min gubbe gillar tekniska prylar och sedan smartfånen uppfanns med möjlighet att koppla ihop den med andra tekniska prylar har hans nörderier nått nya nivåer (alliteration, mina vänner!). På den här bilden jobbar han på att få smartfånen och den nya vågen att kollaborera. En våg som räknar ut BMI, mängden kroppsfett i procent, kollar pulsen och dessutom kan meddela om luften i rummet är hälsosam eller inte. Kommentarer? Själv himlar jag bara med ögonen och fnissar när han muttrar för sig själv.
Kommer mobilen och vågen att samarbeta eller inte?
Om Skärholmen tycker jag inte. Nope. Jag har försökt, men nope. Det är uthärdligt att åka dit när jag själv har tänkt shoppa, men att följa med för att t.ex. bara fika eller äta finns inte med på kartan. Fördelen med köpcentrum som Skäris är att jag slipper åka hela vägen in till stan och slåss med kreti & pleti. Gårdagens promenad bekräftade behovet av nya skor och igår när Pär mumlade något om Kjell & Co i Skäris sa jag att om jag får köpa nya skor och en ny klocka, så kan jag följa med, men att jag inte ville fika. Vi tillbringade 50 minuter ojämnt fördelade på Eurosko, Intersport, Kjell & Co samt Ur & Penn. Jag provade den här skon hos Eurosko.
En sko av märket Loop och jag gillade färgklickarna!
Jag provade bägge skorna och jag travade omkring med dem och sedan funderade jag länge innan jag lyssnade på magkänslan, tog av mig dem och gick vidare till Intersport. Till saken hör att jag igår kväll gick in på Euroskos och Intersports hemsidor, tittade på sortimentet och skrev ut de skor som var av intresse (det är en himla smart och tidsbesparande metod för oss som inte direkt älskar att pilgrimsvandra från den ena affären till den andra). På Intersport hade jag kompassen inriktad på ”walking-skor”, längst ned och längst in i hörnet. En annan dam var oxå ute efter såna skor och snodde åt sig den sista 38:an mitt framför näsan på mig. Jag provade en 37,5:a som satt tajt. Damen och jag satt bredvid varandra och provade skor och jag höll ögonen på henne och följde henne med blicken när hon tog med sig de 2 par hon hade provat och lade tillbaka den eftertraktade 38:an i hyllan. Snabbt som en vessla var jag där och snodde åt mig den. Ha! Endast en halv storlek större satt den mycket bättre. ”Den tar vi!”, sa polisen.
Reebok med Gore-tex, dämpad häl och stadga för hela foten.
Om våfflor tycker jag mycket! Vi missade våffeldagen i onsdags och åtgärdade misstaget genom att äta våffellunch när vi kommit hem från Skäris. Det ska vara lite socker och sedan ska det var hårt vispad grädde och sist av allt ska det vara hjortronsylt. Mumma! Så ska en våffla ätas.
Ingen annan syltsort duger!
Mums fili babba!
Om tidsomställning till sommartid tycker jag inte! Men åh, vad jag gillar de ljusa eftermiddagarna och kvällarna!
Mina senast inköpta MBT som är så rosa och fina gjorde säsongspremiär för ett tag sedan, då när det var vårvarmt ute. Då kändes de bra och jag kunde inte komma ihåg varför jag inte tyckte om dem. Jag menar – MBT – världens bästa skor, juh! Torsdagens promenad och dagens promenad friskade upp mitt minne: hälkappan. Den är för låg. Den greppar inte tag om hälen vilket resulterar i att hälen gnids fram och tillbaka och friktionen leder till skavsår. Det finns skavsår och så finns det Skavsår Från Fothelvetet. Jag minns fortfarande den blåsa på hälen som dessa skor orsakade förra sommaren. Den är redan mytomspunnen och kan användas till att skrämma små barn med. Den gjorde att jag inte fick klippa håret på 4 månader! Det blev 65 minuters promenad runt Flaten idag, vänstervarv, men det var tungt och jag debatterade länge med mig själv innan jag kom iväg. Kroppen fortsätter att bekämpa den seeeeeegdragna förkylningen och jag undrar när den kommer att känna sig redo för gångstavarna igen…
”Ett stulet liv” av Jaycee Dugard. När Jaycee är 11 år blir hon bortförd av Phillip och Nancy Garrido. Hon hålls fången på deras bakgård i 18 år. Hon föder 2 barn under de här åren. Det är en sann historia och Aftonbladet skrev en artikel i samband med rättegången. Titeln är träffande, Jaycees liv blev verkligen stulet från henne, men trots att det är en fruktansvärd berättelse lämnar den mig oberörd. Varför? Jag vill ogärna tro att det är jag som är avtrubbad och likt en skandaljournalist jagar efter den ena otäckare än det andra. När jag lyssnade på ”Skadad” av Cathy Glass grät jag. Jag tyckte att ”3096 dagar” var obehaglig och blev väldigt lättad när hon lyckades fly. ”Ett stulet liv” läste jag ut i 3 omgångar där den första var koncentrerad, den andra var mer otålig för att i den tredje, nu ikväll, tappa tålamodet helt och bara skumma igenom resten. Den känns platt. Jag känner inget egentligt medlidande med JD och jag blir heller inte förbannad på hennes fångvaktare. Tidningen Corren tycker att ”den måste läsas eftersom den också måste bli skriven”. Jag förstår att den måste skrivas, men den måste inte läsas. Den hamnar i lådan för vidare transport till Myrorna. Det jag är mer intresserad av när det gäller den här sortens sanna berättelser är hur JD och hennes barn klarar sig, vilket straff förövarna fick och varför de begick brottet. Alltid varför. I den här boken fick jag veta ganska mycket om tiden efteråt respektive inget svar och inget egentligt svar. I en kort notis på DN.se kunde jag läsa att PG fick 431 års fängelse och NG fick 36 år.
Varför antog jag Blogg 100-utmaningen? Därför att jag älskar att skriva! Jag har bloggat i 8 år nu och jag skriver inlägg så gott som varje dag. Sedan utmaningen startade har det varit enstaka dagar när jag har fått anstränga mig för att få ihop ett inlägg t.ex. det om eksemet mellan fingrarna. Det är himla skönt att det finns något i mitt liv som jag inte behöver anstränga mig vindögd för att få gjort! Det finns en annan anledning till att jag är med och det är att jag vill hitta nya bloggar att följa.
Vad övrigt är idag är pyjamassnusk. Oduschad och iklädd pyjamas hela långa dagen. Jag har känt mig förkylningshängig idag och sov faktiskt middag före lunch trots att jag sov till nästan 9, men jag tror att det går åt rätt håll för hostan är betydligt bättre och jag har behövt nässpray endast 1 gång.
30 minuters promenad till vårdcentralen och 100 kr i avgift för att kolla blodtrycket. När jag vaknade i morse använde jag vår egen mätare och resultatet blev 117/75. 3 timmar senare hos AS var trycket 130/något. Alltså var det otäcka blodtrycket från förra veckan en engångsföreteelse. 25 minuters promenad hem igen. Vi ska investera i en blodtrycksmätare från Apoteket för det är de mätresultaten som läkaren kan godkänna. Jag vill oxå köpa en blodsockermätare för om jag ska kunna se resultatet av de koständringar som behöver göras har jag ingen lust att behöva göra det på vårdcentralen.
”Guld” av Chris Cleave med Malena Laszlo som uppläsare. En bok om relationer och moraliska val. Den var väldigt bra och intressant. Jag vet att velodromcykling är en sport, men nu fick jag veta mycket mer. Rent allmänt är jag aggressivt ointresserad av sport, men jag kan fascineras av de mer udda grenarna och framför allt den hängivenhet, nästan mani som krävs för att ta sig till OS. Psykologin bakom.
Velodromarenan i Manchester som är med i boken ”Guld”.
Kolla lutningen!
”Stjärnlösa nätter” av Arkad Asaad, en författaruppläsning. Hederskultur där unga män tvingas till giftermål. Det hör man inte så mycket om. Ungefär som att det inte pratas om män som misshandlas av kvinnor. Jag blir så jävla arg när jag hör talas om hederskulturen och då är det i första hand hur dessa religiösa människor behandlar sina familjemedlemmar med tanke på att den gud de hela tiden åberopar predikar villkorslös kärlek till sin nästa. Den här sortens kärlek är allt annat än villkorslös. När han inte vill gifta sig med sin kusin blir han utfryst och får knappt mat för att sedan efter att ha vikt sig för familjens påtryckningar bli överöst av kärleksbetygelser och respektfulla tilltal. Sånt får mig att hoppa av ilska! Det är så äckligt! Efter giftermålet hamnar hans fru i ett sorts limbo boende tillsammans med kvinnor i samma situation som väntar på uppehållstillstånd, på att deras äkta män ska hämta dem, utan att ha några möjligheter till vettig sysselsättning, utan privilegier och utan kontakt med sina föräldrar eller syskon eftersom de nu tillhör sin makes familj och det handlar om flera år. Visst är det hemskt att även unga män kan tvingas/utpressas till giftermål (ingen ska tvingas till det!), men i boken hade han ändå privilegiet att vara man vilket gjorde att han kunde resa därifrån, han hade möjlighet att starta ett eget liv i Sverige, att leva och försörja sig själv. En kvinna som vägrar har ingenstans att ta vägen. Det finns ingen som helst heder i den så kallade hederskulturen. Det handlar om förtryck och manipulation.
Min enklaste promenadrunda, högervarv runt Flaten, tog idag 65 minuter. Jag gick inte fort och det var ganska tungt. När jag gick ned till Konsum igår var det så himla skönt att komma ut och röra på kroppen att jag bestämde mig för att promenera idag trots att jag fortfarande är förkyld. Det är skillnad på gårdagens 5 minuter i nedförsbacke och dagens 65 minuter. Hehe. Det var tungt och jag hade för varma skor, så fötterna kokade nästan. Jag tog 2 bryggbilder.
På andra sidan Flaten. Väldigt vårigt. Jag stod en stund och lyssnade på änderna som skvalpade runt och kvackade. Najs!
På ”min” sida av Flaten. En liten racklig brygga som det ibland fiskas ifrån. Bryggorna ligger nästan mitt emot varandra på var sin sida av sjön.
”Sophies historia” av Jojo Moyes.Spoilervarning! Den var riktigt bra precis som ”Livet efter dig”. På omslaget till pocketversionen citeras The Independent: ”Storytelling magic!”. Jag håller med för JM har ett fantastiskt flyt i berättandet och det är en njutning att läsa. Bland det bästa med ”Livet…” var att han faktiskt genomförde självmordet. Om han inte hade gjort det och de hade levt lyckliga i alla sina dagar hade det blivit smörigt och det är just smörigheten som jag tycker drog ned betyget för ”Sophies…” eftersom det visade sig att allt löste sig till och med för Sophie och Édouard. Smörighet är något som jag har svårt för, men det är inget att hänga upp sig på för boken är absolut läsvärd!
Presentkorten från min okäre bror blev lite av följetong när det gäller sms. De kom aldrig i brevlådan utan hamnade hos Filmkedjan, men det var han som fick löpnumret som behövdes för att hämta ut paketet. Inga problem egentligen, men jag råkade uttrycka det som att jag hade för avsikt att promenera dit på stört och det ledde till att han skrev det ena sms:et efter det andra där han undrade om det hade gått bra. Till slut fick jag skriva att jag låg hemma med en förkylning och det var i alla fall inte lögn och då lugnade han ned sig. Det blev Pär som hämtade ut presentkorten när han hämtade paket till sig själv. 2 st à 500 kr hos Adlibris och de är tryckta på tjockt papper och är faktiskt väldigt fina rent utseendemässigt. 1000 kr hos Adlibris. Det blir mååååånga böcker det!
