Mitt liv i ord

2 nya familjemedlemmar hos De Storögda.

Vi åkte till Hässleholm förra fredagen, men det blev inte lyckat. Min orkeslöshet drog ned både tempo och stämning, så jag insisterade på att vi skulle åka hem redan på söndagen i stället för på måndagen. Jag sov stora delar av bilresan.

I måndags fyllde jag år, men jag hade så mycket ångest, men ingen ork att jag sköt upp firandet till nästa dag.

Igår hade jag tid hos läkaren och till min stora besvikelse var det samma läkare som jag träffade i höstas och som jag hade så svårt att förstå vad hon sa. Min hosta är gräslig och drar igång när jag pratar mycket och av den anledningen hade jag skrivit en lapp som jag gav till henne där jag tog upp bl.a. orkeslösheten och yrseln. Hon läste igenom det och valde att fokusera på hostan/astman. Hon hörde inget avvikande från lungorna, så det rör sig inte om fibrosen. Hon skrev ut 2 nya mediciner, 1 mot astman (som jag inte vet om jag ska ta eftersom biverkningarna är många med allt från huvudvärk till luftvägsinfektion) och super-duper-hostmedicinen Cocillana Etyfin som innehåller morfin (jag har provat den för flera år sedan och den är ruskict effektiv). När Pär hämtade ut medicinerna sa de att hostmedicinen inte finns i den storleken, mer av en prova-på-storlek och att jag behövde ringa läkaren om det. Det har jag inte gjort på grund av morfinet. Läkaren är den samma som insisterade på att jag skulle sluta med Zolpidem eftersom den är starkt beroendeframkallande. Om hon hade läst på i journalen hade hon sett det + att jag har fibros. Jag har en beroendeproblematik.

Jag var på dåligt humör när jag gick därifrån. Halvvägs till Pär, som väntade i bilen, vände jag om och gick tillbaka till receptionen. Jag bad om att slippa träffa läkaren igen pga. språkförbistringen och blev instruerad att ringa sjuksköterskorna och det gjorde jag direkt vi kom hem. Det visade sig att det är hon som är min fasta läkare eftersom dem förre har slutat. VAD FAAAAAAAAN!!! Vad är det med mig och läkare??!! Nu står jag i kö för att få en ny. Efter 1 år på Scanias vc är jag inte imponerad.

Förkylningen har lämnat kroppen, men orken lyser med sin frånvaro och verkar inte ha några planer på att komma tillbaka. Senaste gången jag promenerade för 1,5 vecka sedan var jag tvungen att avbryta och Pär fick hämta mig med bilen från centrum. En jäkla tur att han var hemma!

Jag städade igår och idag och det slog ut mig helt. Tungt att andas, yrslig och matt. Det är otäckt! Så här illa brukar det inte vara! På fredag åker vi till Hässleholm för att fira Elins och min födelsedag och jag oroar mig för hur mycket eller lite jag kommer att orka med. Jag vill promenera i Lund med alla små affärer och gågator. Om jag inte mår bättre under kommande vecka, så ska jag ringa vc. Kanske har fibrosen förvärrats?

Michelle gjorde om mina naglar i måndax och NU är jag nöjd! Hon blandade färgen själv och det blev lite färg över. Hon frågade om jag ville spara den och döpa den. Jajemen! Purple 60. 😌

Nu är jag leds och jag gnäller fan i mig inte i onödan. Jag hade preciiiiis fått tillbaka orken efter julens förkylning. Jag hade preciiiiis fått ordning på träningen och till och med orkat köra gummipass. Jag hade preciiiiis börjat få ordning på sömnen. Vad händer då? Jo, Pär kommer dragandes på en ny förkylning generöst utdelad av någon snorig kollega. Han var utslagen i 2,5 dag. Jag blev förkyld 1 dagar senare och jag har fortfarande ingen ork! Helvetes förbannade skit!!! Vad blir följden av att inte orka något på dagen? Jo, jag får svårt att sova. Humöret har störtdykt och allt är skit.

I måndax hade jag tid hos Michelle. Jag sov uruselt på natten, förkylningen hängde kvar och jag hade en blåsa från helvetet i munnen som faktiskt värkte. Mina nagelbokningar är de enda jag aldrig kommer att lämna återbud till! Mina naglars läkare som är svår att få tid hos. Jag fyller 60 om några veckor och hade en idé om kalasröda naglar med cateye-effekt och glitterstenar. 6 stenar på varje finger = 6× 10 = 60, men det blev inte bra. Jag trivs inte alls med dem. Flugsvampsvarning.

Jag har faktiskt bokat tid på måndag för att göra om det. Jag fyller 60 bara en gång i livet och jag behöver skämma bort mig bland allt snor och slem, huvudvärk och hosta.

Måndagens kraftansträngning slog ut mig på tisdagen på ett sätt som var läskigt. Jag sov till 10, steg upp, klädde på mig och planerade att hämta ett paket från Instabox, men jag orkade knappt stå upp, så jag lade mig igen och sov till halv två. Hungrig. Tvingade upp mig själv för yoghurt vid teven, men jag kunde inte koncentrera mig. Jag åt färdigt och sov i soffan till halv 19! Naturligtvis kunde jag inte sova på natten.

Igår kom jag iväg och hämtade paketet + stödhandling, men jag var helt färdig efteråt. Satans backar och trapphelveten!!! Inatt sov jag uselt IGEN. Faaaaaaan vad leds jag är!!!!!!

Eftersom inspirationen att teckna saknas och eftersom jag fortfarande har svårt att koncentrera mig för att kunna läsa, så har jag gått tillbaka till diamantmålningen. Jag började på en liten fågeltavla, men den kändes inte rätt och jag misstänker att den tillhör dem som inte blir bra, så jag gjorde färdigt en kattunge där det bara var ett par rader kvar att måla.

Jag har varit van vid stukade fingrar efter att ha spelat volleyboll på gympan. Jag lyckades aldrig få till fingerslaget. I förrgår stukade jag tummen. Kul med nåt nytt. 🙄 Jag skulle hänga upp ett par mjukisbyxor på torkställningen. De är av den tjockare varianten som inte töjs ut på samma sätt som till exempel leggings. Jag höll i ordentligt med vänster hand och drog med höger när det högg till i vänster tumme. Allt låste sig samtidigt som det krampade. Hade den hoppat ur led? Far åt helvete!!! Jag fick panik och slog på tummen, en ren instinkt eftersom jag har gjort så de enstaka gånger som käken har låst sig. Det var mindre lyckat om man säger så… Det gjorde så ont att jag blev yr. Efter att ha klämt och känt försiktigt valde jag tigerbalsam och en av mina Back on track-handskar för att ge tummen stöd. Det hade ingen effekt, så jag tog 2 Alvedon. Tur i oturen att det var vänster tumme. Jag sov dåligt den natten. Det var svårt att hitta ett bra högläge för handen. Klockan 1 tog jag 2 Alvedon till. Igår kändes handen mycket bättre, så det var nog inte mer än en (dra-åt-helvete-vad-det-gjorde-ont-och-tänk-om-tummen-aldrig-blir-bra-igen!) stukning. Idag är den ännu lite bättre. Av gammal vana gör jag rörelser för att den inte ska stelna till.

Tummen är så pass bra att jag lyckades träna med gummibanden för första gången sedan oktober. Det var banne mig fanfar-dax! 🎉🥳 Det var ett xtra lätt och lugnt pass och det var tungt, men skönt. Småyrslig av nån anledning. Inomhuspromenaderna med xtra övningar (som jag provar och fortsätter med eller ratar) har effekt på mage och bål för det kände jag idag. Lite, men ofta är en brilliant lösning och ett bra komplement till promenader och jag har faktiskt promenerat (utomhus) flera gånger sedan mitt förra inlägg. Det känns som det vänder nu. Till och med sömnen har stabiliserats. Den senaste veckan har jag sluppit vara sömnlös och med endast en dålig natt. Jag känner mig hoppfull!