Mitt liv i ord

Den 4:e maj är Star wars-dagen. ”May the fourth be with you!” Jellycat gjorde sin egen version o den är helt enkelt underbar!

Om jag bryter mot någon lag om upphovsrätt, så ber jag om ursäkt o raderar inlägget.

Det lunkar på. Pär är på väg hem efter ännu en tripp till Öland. Efter 2 veckor med astmamedicinen Montelukast accord kan jag bara säga: Halleluja! Jag kan andas! Jag orkar promenera (långsamt, ibland lunkar jag) flera gånger i veckan. Jag är inte lika orkeslös o den senaste städningen tog inte knäcken på mig. Medicinen har så sjukt många olika biverkningar att de tar ut varandra o ibland har jag huvudvärk som varken Treo eller Alvedon biter på.

Jag läser som aldrig förr! Varje kväll, det sista jag gör innan jag lägger mig o jag somnar oftast utan problem, men jag läser även då o då under dagen i stället för att sitta med Insta eller Threads. Jag har inte gått tillbaka till ljudböcker o jag saknar det inte alls o det är jag förvånad över. Tystnaden är väldigt behaglig. 😌

Nutte! En liten jordnöt är ett tillskott till min Jellycat-samling. Han är förbaskat söt! 😌

De är många nu, mina diamanttavlor. Jag behöver välja vilka som ska få vara framme för jag vill inte att de hänger flera stycken på en o samma spik.

Det var dax att besöka läkaren igen. Det är väntetid till den jag blivit tilldelad, så jag fick träffa en annan, MEN hon pratade flytande svenska o var grundlig. Jag uppskattar när läkaren inleder besöket med ”Jag har läst i din journal” i stället för ”Vad kan jag hjälpa dig med?”. Den andra varianten innebär att jag måste berätta innan läkaren kikar i journalen.

Hon lyssnade noga på hjärta o lungor (allt lät som det ska göra), jag fick göra en förenklad version av spirometri, jag fick lämna blodprov o sänka (inga tecken på infektion), syremättnad o temp kollades. Jag fick lite bassning för att jag inte tagit den nya astmamedicinen som jag fick för 1 månad sen, så nu tar jag den. Hon kommer att ringa om 4 veckor för uppföljning. Det handlar om obehandlad astma + pollemallergi. Fibrosen är så pass lindrig att den inte är inblandad i det här.

Hon kunde även se att jag står i kö för en spirometri på Huddinge. Anledningen till att de inte kunde ta emot mig när jag ringde var för att de uppfattade mitt ärende som akut. De har alltså inte släppt mig o det känns bra! Det fanns även en anteckning om att jag ska lämna prover dvs. hälsokollsprover på fastande mage. Jag valde att boka tid själv. Jag är så snurrig nu för tiden att jag inte har koll på när Pär är hemma eller när jag har tid hos Michelle eller frissan.

Vi kom hem igår eftermiddag. Då hade jag varit skiljd från mina Jellycats, de Storögda, min säng, min läsfåtölj, mitt te o duschen i 9 dagar!! Jag kan inte minnas när jag varit hemifrån så länge. 🤔

Pär o jag åkte till Borgholm på tisdagen för att komma iväg utan att åka till skogen. Vi strosade runt bland alla låga, fina gamla hus o smala gator. Det var en del folk i rörelse, men ingenting jämfört med hur det är under sommaren. Det var lite sorgligt att se alla säsongsstängda affärer o matställen även om det var långt ifrån dött. Vi hade tur med vädret o köpte med oss varsin macka från Nya Conditoriet o satte oss nere i hamnen för att äta. Jag valde ett mörkt bröd med en rejäl skiva leverpastej, saltgurka, gurkmajonnäs, tomat o sallad. Såååå gott!

Vi passerade en hemslöjdsaffär (hantverksaffär?) o där låg en kudde som ropade på mig.

Damen i affären har själv använt växtfärger för att skapa mönstret av körsbärsblommor. Lite sammetskänsla medan andra sidan av kudden är av tweed.

Om du zoomar in så kan du se deras smått vansinniga ögon.

Vi tänker fira påsken här eftersom julen visade sig bli så förkyld. Pär o jag kom hit igår eftermiddag. Elin o Siri kommer på torsdag.

Jag sov dåligt inatt o när jag sover dåligt blir humöret därefter, så när jag vaknade var min första tanke ”Jag vill åka hem”.

Det finns fördelar med att vara här vid den här tiden på året. Det är ljust länge o stugan är varm även om kaminen inte är igång. Det är heller inga vidriga sommartemperaturer.

Jag småtränar. En halvtimmes långsam promenad ena dan o min egen version av armhävningar + mage- o ryggövningar den andra. Det känns skrämmande fjärran att orka promenera 5 km i hyfsat tempo eller att köra ett fullt gummipass på 2 timmar. 😔

Just sitter jag på terrassen o lyssnar på måsar o småfåglar o det oavbrutna bruset från havet. Jag har en filt över knäna, skor på fötterna o en huvtröja som jag dragit åt runt nacken. Det är terapeutiskt. Det kan jag inte förneka.