Det började med att Elin skickade ett Instaklipp från Jellycat. En vansinnigt gosig nalle och en lika vansinnigt gosig kanin som möter varann, lägger märke till kameran, blir nyfikna och går nära, nära innan de knackar på linsen. Jag blev kär! Jag är löjligt svag för gosedjur och Jellycat tillverkar och säljer högkvalitativa såna som har fått status av samlarobjekt. Vill ha! MÅSTE HA!!! Det finns inga återförsäljare i Sverige som har ett stort sortiment eftersom de i huvudsak vänder sig till små barn. Jag hittade Jellycats officiella sida i London och efter mycket om och men och valutaräkning (1£ är ca 14 SEK) har jag lyckats bli en stolt ägare till 2 Jellycats och jag kommer banne mig att köpa fler!
Jag mår fortfarande skit. Ingen som helst ork. Gårdagens utflykt till Michelle var obehagligt tung. Det tog lång tid att gå till tåget och då är det ändå nedför. Jag hade bara 1 minut till godo. Samma sak från Tullinge station till Digifokus – 10 minuter inklusive paus i stället för 5 minuter. Det är läskigt.
Brandvarnaren pep om att batteriet behöver bytas. Jag drog fram en stol till den i hallen, placerade höger fot på sitsen, höger hand på ryggstödet och hävde mig upp. Jag höll på att ramla för det fanns ingen styrka i benet. Fy fan vad obehagligt!! Då blev jag rädd. Jag har aldrig varit den som studsar upp och ned på stolar utan problem, med som det är nu….
Jag fick loss brandvarnaren, men pipandet fortsatte. Det är den på övervåningen som behöver nytt batteri, men den sitter bättre till.
Jag ringde vårdcentralen nu på eftermiddagen. Sköterskan rekommenderar att jag kontaktar lungmottagningen på Huddinge för de har fortfarande ansvaret för min fibros, så det gör jag imorgon eftersom de har stängt för dagen. Hon tycker oxå att jag ska prova Nazalin för att skölja ur näsan ordentligt samt öka dosen Nasonex. Oki! Hon nämde oxå att jag har fått en ny läkare, så det lönar sig att säga ifrån.
PS! Nya fräscha och lugna naglar som passar ihop med hur jag mår. Jag tycker mycket om dem!
Jag går igenom en stor förändring sedan 2 veckor tillbaka. Jag har slutat lyssna på ljudböcker och det är stort med tanke på att jag varit (fortfarande är?) beroende. Dygnet har 24 timmar och jag sover ca 7 av dem. Av de 17 timmar som är kvar brukar lunchen utgöra 2. Våra middagar är ca 1 timme långa. 14 timmar kvar och jag lyssnar på någon ljudbok merparten av den tiden. När jag diamantmålar eller ritar. När jag städar eller diskar. När jag väntar på tåget och åker tåg. Till och med när jag duschar förutsatt att jag inte tvättar håret. Det måste klassas som ett beroende, eller hur? Ju mer jag lyssnar, desto kräsnare blir jag och de senaste veckorna har jag inte hittat någon bok som gjort mig det minsta nyfiken att lyssna. Så jag slutade tvärt. Jag har känt mig lite vilsen, en saknad, men inget desperat behov att lyssna på vad som helst bara för att slippa tystnaden. Det finns även en känsla av lättnad: jag klarar mig utan. Öronen får vila från lurarna och klådan minskar (det är förmodligen silikonet som är boven i det dramat).
Igår hade jag tid hos Michelle och jag fick ett liiiitet stresspåslag över att inte ha något att lyssna på på vägen dit och hem. Till saken hör att jag inte lyssnar på musik utom när jag tränar, så för mig är det inget alternativ. Det blev lurfritt, så att säga.
Det går ändå en gräns när det kommer till diamantmålning. Jag måste ha något att lyssna på!! Pär lyssnar ofta på poddar när han är ute och kör och tipsade mig om appen Postcast Addict. Jag laddade ned den och det finns ju sååååå många poddar om sååååå varierande ämnen. Jag chansade på ”I hjärnan på Louise Epstein”. Hon har 2 fasta bisittare som turas om och den ene heter Andreas Hansen (”Depphjärnan”). Det är en bra podcast! Så jäkla intressant! Det släpps 1 avsnitt i veckan och har sänts sen 2023, så jag har många avsnitt att lyssna på. Alla är inte så intressanta för mig och då hoppar jag över dem. Det blir 4-6 halvtimmesavsnitt per tillfälle.
Jag höll på att glömma att jag läser mer nu när Storytel ligger på hyllan. 🤓
Vi åkte till Hässleholm förra fredagen, men det blev inte lyckat. Min orkeslöshet drog ned både tempo och stämning, så jag insisterade på att vi skulle åka hem redan på söndagen i stället för på måndagen. Jag sov stora delar av bilresan.
I måndags fyllde jag år, men jag hade så mycket ångest, men ingen ork att jag sköt upp firandet till nästa dag.
Igår hade jag tid hos läkaren och till min stora besvikelse var det samma läkare som jag träffade i höstas och som jag hade så svårt att förstå vad hon sa. Min hosta är gräslig och drar igång när jag pratar mycket och av den anledningen hade jag skrivit en lapp som jag gav till henne där jag tog upp bl.a. orkeslösheten och yrseln. Hon läste igenom det och valde att fokusera på hostan/astman. Hon hörde inget avvikande från lungorna, så det rör sig inte om fibrosen. Hon skrev ut 2 nya mediciner, 1 mot astman (som jag inte vet om jag ska ta eftersom biverkningarna är många med allt från huvudvärk till luftvägsinfektion) och super-duper-hostmedicinen Cocillana Etyfin som innehåller morfin (jag har provat den för flera år sedan och den är ruskict effektiv). När Pär hämtade ut medicinerna sa de att hostmedicinen inte finns i den storleken, mer av en prova-på-storlek och att jag behövde ringa läkaren om det. Det har jag inte gjort på grund av morfinet. Läkaren är den samma som insisterade på att jag skulle sluta med Zolpidem eftersom den är starkt beroendeframkallande. Om hon hade läst på i journalen hade hon sett det + att jag har fibros. Jag har en beroendeproblematik.
Jag var på dåligt humör när jag gick därifrån. Halvvägs till Pär, som väntade i bilen, vände jag om och gick tillbaka till receptionen. Jag bad om att slippa träffa läkaren igen pga. språkförbistringen och blev instruerad att ringa sjuksköterskorna och det gjorde jag direkt vi kom hem. Det visade sig att det är hon som är min fasta läkare eftersom dem förre har slutat. VAD FAAAAAAAAN!!! Vad är det med mig och läkare??!! Nu står jag i kö för att få en ny. Efter 1 år på Scanias vc är jag inte imponerad.
Förkylningen har lämnat kroppen, men orken lyser med sin frånvaro och verkar inte ha några planer på att komma tillbaka. Senaste gången jag promenerade för 1,5 vecka sedan var jag tvungen att avbryta och Pär fick hämta mig med bilen från centrum. En jäkla tur att han var hemma!
Jag städade igår och idag och det slog ut mig helt. Tungt att andas, yrslig och matt. Det är otäckt! Så här illa brukar det inte vara! På fredag åker vi till Hässleholm för att fira Elins och min födelsedag och jag oroar mig för hur mycket eller lite jag kommer att orka med. Jag vill promenera i Lund med alla små affärer och gågator. Om jag inte mår bättre under kommande vecka, så ska jag ringa vc. Kanske har fibrosen förvärrats?
Michelle gjorde om mina naglar i måndax och NU är jag nöjd! Hon blandade färgen själv och det blev lite färg över. Hon frågade om jag ville spara den och döpa den. Jajemen! Purple 60. 😌
Nu är jag leds och jag gnäller fan i mig inte i onödan. Jag hade preciiiiis fått tillbaka orken efter julens förkylning. Jag hade preciiiiis fått ordning på träningen och till och med orkat köra gummipass. Jag hade preciiiiis börjat få ordning på sömnen. Vad händer då? Jo, Pär kommer dragandes på en ny förkylning generöst utdelad av någon snorig kollega. Han var utslagen i 2,5 dag. Jag blev förkyld 1 dagar senare och jag har fortfarande ingen ork! Helvetes förbannade skit!!! Vad blir följden av att inte orka något på dagen? Jo, jag får svårt att sova. Humöret har störtdykt och allt är skit.
I måndax hade jag tid hos Michelle. Jag sov uruselt på natten, förkylningen hängde kvar och jag hade en blåsa från helvetet i munnen som faktiskt värkte. Mina nagelbokningar är de enda jag aldrig kommer att lämna återbud till! Mina naglars läkare som är svår att få tid hos. Jag fyller 60 om några veckor och hade en idé om kalasröda naglar med cateye-effekt och glitterstenar. 6 stenar på varje finger = 6× 10 = 60, men det blev inte bra. Jag trivs inte alls med dem. Flugsvampsvarning.
Jag har faktiskt bokat tid på måndag för att göra om det. Jag fyller 60 bara en gång i livet och jag behöver skämma bort mig bland allt snor och slem, huvudvärk och hosta.
Måndagens kraftansträngning slog ut mig på tisdagen på ett sätt som var läskigt. Jag sov till 10, steg upp, klädde på mig och planerade att hämta ett paket från Instabox, men jag orkade knappt stå upp, så jag lade mig igen och sov till halv två. Hungrig. Tvingade upp mig själv för yoghurt vid teven, men jag kunde inte koncentrera mig. Jag åt färdigt och sov i soffan till halv 19! Naturligtvis kunde jag inte sova på natten.
Igår kom jag iväg och hämtade paketet + stödhandling, men jag var helt färdig efteråt. Satans backar och trapphelveten!!! Inatt sov jag uselt IGEN. Faaaaaaan vad leds jag är!!!!!!
